Att fylla 44
Det är så ute med bloggar. Eller hur? Så nu när jag fyllde 44 år i går och också definitivt är ute, tänkte jag försöka mig på att blogga igen. Det här med att känna sig på väg ur tiden. Det är inte som om vi har så mycket att välja på, antingen slutar vi fylla år och bli äldre. Ja alltså så dör vi, eller så åldras vi med tiden. Varför är det så obekvämt? Förutom att vi närmar oss döden så bestämt. För min egen del, slog det mig – är det för att jag fortfarande vill känna mig hemma och välkommen i de ungas rum. Jag vill bli tagen på allvar även i den yngre målgruppen, förstå och hänga med. Kunna befinna mig i samma sammanhang, och hänga med i kidsens snack. Det är därför det är jobbigt att åldras, man vill inte vara den där boomern, som inte hänger med och som inte fattar och som är på fel sätt, när det till exempel ska drickas hot shots på afterskin. Jag vill kunna slänga käft med vem som helst, utan att himlande ögon och en känsla av att vara fel. Nåja, på väg mot 45. Vad k...